Anläggningstillgångar delas in i underkategorier
Anläggningstillgångar är tillgångar som är avsedda att stadigvarande brukas eller innehas. Med stadigvarande menas en period på minst ett år och i de flesta fall betydligt längre än så. Anläggningstillgångar är inte en typ av tillgångar utan delas in i tre underkategorier. Dessa är immateriella tillgångar, materiella tillgångar och finansiella tillgångar.
Immateriella tillgångar är icke-fysiska tillgångar med ett bestående värde vars nyttjandeperiod anses vara högst fem år. Exempel på immateriella tillgångar är patent, varumärken, kostnader för forskning och hyresrätter.
Materiella tillgångar är fysiska tillgångar som till exempel maskiner, inventarier, byggnader och mark.
Finansiella tillgångar är långsiktiga placeringar så som aktier, fordringar och värdepapper. Finansiella tillgångar avskrivs inte.
Hur värderas anläggningstillgångar?
Utgångspunkten för värdering av anläggningstillgångar är anskaffningsvärdet, alltså utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverkning. Anläggningstillgångar som har en begränsad nyttjandeperiod ska systematiskt skrivas av under dess förväntade livslängd. Detta kallas för avskrivning enligt plan och utgår från anskaffningsvärdet som sedan fördelas ut över nyttjandeperioden.
Om värdet på anläggningstillgångarna är lägre än anskaffningsvärdet minus avskrivningar på balansdagen kan dessa skrivas ned till dess nya värde. Detta gäller dock endast om värdenedgången antas vara bestående. På samma sätt kan anläggningstillgångar skrivas upp om värdet på balansdagen överstiger anskaffningsvärdet med ett väsentligt belopp, om värdeökningen är bestående och anses vara tillförlitlig.