Kontoplan

Syftet med en kontoplan

För att ett företag ska kunna sköta sin bokföring är en kontoplan nödvändig. En bra kontoplan underlättar och förenklar bokföringen betydligt. En kontoplan är en förteckning över samtliga konton en verksamhet använder för att bokföra sina affärshändelser.

Det finns inte några krav på en kontoplans utseende eller vilka konton den måste innehålla. I Sverige använder dock många företag någon version av den så kallade BAS‑kontoplanen, som har kommit att bli de facto-standard inom redovisning.

BAS-kontoplanen

För att underlätta användning, läsning och granskning av kontoplaner använder de flesta svenska företag en standardiserad kontoplan, BAS‑kontoplanen. Den första upplagan gavs ut 1976 i samband med införandet av en ny bokföringslag. Uppdateringar av BAS‑kontoplanen har därefter gjorts ett flertal gånger under åren, och sedan år 2003 uppdateras kontoplanen årligen. Förutom de flesta små- och medelstora företag använder även en växande andel storföretag, myndigheter och andra organisationer BAS‑kontoplanen.

Användaren anpassar sin BAS‑kontoplan

För att passa många olika typer av företag och verksamhetsinriktningar innehåller BAS‑kontoplanen många konton. Ett företag kan sedan välja ut de konton det har behov av och på så sätt skräddarsy sin egen version av BAS‑kontoplanen. BAS‑kontoplanen är uppbyggd för de kontoklasser som sammanfaller med huvudgrupperingarna i balans- och resultaträkningen.

Kontoplanens uppbyggnad

För att få ett ordnat system i bokföringen använder företag en kontoplan när de bokför sina verifikationer. I kontoplanen har varje affärshändelse ett eget kontonummer. Konton av liknande slag grupperas tillsammans för att hålla samman transaktioner av liknande karaktär.

Ett konto består av en fyrställig sifferkombination. I BAS‑kontoplanen har till exempelvis kontot Kassaalltid kontonummer 1910. Den första siffran motsvarar kontoklass, den första och den andra siffran tillsammans visar kontogrupp, och de fyra siffrorna tillsammans det specifika kontot. Om kontots två sista siffror är nollor betyder det att kontot är ett gruppkonto. Konton som har en nolla som avslutande siffra brukar kallas huvudkonto medan övriga konton kallas underkonton.

De flesta verksamheter använder både huvudkonton och underkonton eftersom det ger en mer detaljerad bild av redovisningen jämfört med att enbart använda gruppkonton.

Kontoklassen visar om kontot är ett tillgångs-, skulds-, intäkts- eller konstnadskonto. I BAS‑kontoplanen görs följande indelning för den externa redovisningen:

  • Kontoklass 1 för tillgångar (kontonummer 1000–1999)
  • Kontoklass 2 för eget kapital och skulder (2000–2999)
  • Kontoklass 3 för intäkter (3000–3999)
  • Kontoklass 4 för material- och varukostnader (4000–4999)
  • Kontoklass 5 och 6 för övriga kostnader (5000–6999)
  • Kontoklass 7 för personalkostnader (7000–7999)
  • Kontoklass 8 för finansiella intäkter och kostnader (8000–8999)

Det finns ytterligare två kontoklasser, kontoklass 0 och kontoklass 9. Kontoklass 9 används för intern redovisning och kontoklass 0 för registrering av olika slag av icke-finansiell information.

Ett exempel

Kundfordringskontot 1510 tillhör kontoklass 1, kontogrupp 15 och är ett huvudkonto (0).